fredag, 14 juni, 2019 - 21:36
Nu vet jag hur det är att vara med i en film av Jacques Tati. Att, ledda av en M. Hulot, ingå i en skock av förvirrade personer som virrar in och ut ur samma buss på ett antal olika ställen, ändå slutligen går av vid fel hållplats, målmedvetet fortsätter till fots mot det hägrande målet – fast åt totalt fel håll, inkluderande några gamla baracker, en båtbrygga och en vacker vindlande strandstig innan något snille tar fram mobilen och kopplar på gps-funktionen (det kunde man inte göra på M.